Förstår du hur jag tänker och känner?
Förstår du varför jag gör som jag gör?
Förstår du varför jag aldrig skrattar?
Förstår du varför glädjen i mig dör?
Vet du att jag gråter, till tårarna tar slut?
Och fast att jag gör det sköljs sorgen aldrig ut.
Visste du att rädslan som kommer när ingen ser
Är det som gör att jag inte längre ler?
Visste du att ingen stod på min sida
Den tiden jag bara kunde gråta och lida
Vet du hur mycket jag gör för dig?
Fast att du aldrig någonsin kommer älska mig.
Visste du att jag ber varje natt och dag?
För att du aldrig ska behöva bli som jag...
Toivon olevani maailma, jonne joku haluaisi
rakentaa kodin....
Jos ripsesi olisivat oksia, hirttäytyisin niihin....rakas
My bounty is as boundless as the sea, my love as deep
The more I give to thee
The more I have
For both are infinite...
-Shakespeare
Att älska är ingenting. Att
vara älskad är någonting.
Att älska och att
vara älskad är allting.
Du säger att du älskar
regnet,
men när det kommer fäller du upp ditt
paraply.
Du säger att du älskar vintern, men när
vintern kommer, stänger du din dörr.
Du säger att
du älskar vinden, men när vinden kommer, fryser du.
Därför
blir jag så rädd när du säger att du älskar
mig.
Ditt blod rinner fortfarande i mina
årdror
Dina minnen lever fortfarande hos mig
I ditt
hjärta pumpar mitt blod
och mina tankar lever i din
själ.
Fast allting är slut ger mitt hjärta aldrig
upp att slå för dig.
Jag hoppas att det goda du minns
av mig ej heller aldrig sinar inom dig.
Jag har glömt att tacka dig för
allt du gjorde för min skull
Dina eviga förlåtelser,
det att du såg på mina misstag
att du förevigt
hade ett hopp om en bättre morgondag, vilken aldrig
oss
nådde
Nu äro jag allena och förstår att jag
förtjänar det, men utan ett evigt
beröm och lov
lämnar jag ej dig mig bakom.
Och om du någonsin behöver
en tjänst är jag redo för vad som helst
Och du vet
att du finner mig där som tårar och sorg föds....
TIDEN DÅ INGA REGLER
GÄLLDE
Tiden då inga regler gällde
Tiden då
ett plus ett var ett
och varje stund isär splittrade mej till
en halv människa
till ett förlist vrak på en öde
ö
Som när en skog brinner kan man varken se en
början eller ett slut
En evig omfamning av två
kärleksfyllda själar som brinner ihop
En låga som
brinner från natt till dag
Från en vacker gryning till
ett bittert slut
Så kändes det då, omöjligt
att påpeka den lyckligaste stunden
När våra
blinda själar brann för varann
Det var ett litet barns
jul från morgon till kväll
År efter år
Jag
känner att du tänker på mej
och jag sänder en
kyss och hoppas på att den hittar sin väg till
dej...
...till dina röda läppar med kärlek från
mej till dej
Så gjorde jag när längtan tog över
och bröt mej till tårar
De nätter jag kände
mej som ensammast
En kyss från tiden då inga
regler gällde
från tiden då ett plus ett var
ett
sänder jag min kärlek till dej
...min
älskling, min älskling
Och jag vet att den nådde
dej...alltid
Kommentit